Tankarna flyger iväg

Jag kan inte låta bli att tänka på Laslo och hur det hade varit om jag behållit honom. Missförstå mig rätt när jag säger så, jag sålde honom av en anledning och den var att vi inte passade ihop. Han var världens snällaste, men alldeles för osäker och hetlevrad individ! Jag var aldrig rädd när vi red ut, men det var en ständig kamp att få honom lugn och bara skritta i lugnt tempo. Han småtravade heltiden och var tokstressad vilket fick påföljder att han blev spänd i kroppen och ännu mer omöjlig att ha att göra med. På banan var han rolig och jobba med men inte helt lätt. Jag hittade hans knappar och då gick de bra, men de var inte förrän alla som kom och skulle provrida som jag upptäckte hur svår han var. Tror INGEN lyckades få han i form eller ens trava och jobba med ryggen. :/ han stack med två utav dem och de andra fick inte ens ut honom i hörnen.  Christina som köpte honom var väl inte den bästa ryttaren så.... men hon struntade i hans form och ville bara få honom lugn vilket jag tyckte var ett stort plus!  Nu har den bra och står på hennes gård några mil från mig. Men jag saknar honom ibland - han var ju trots allt min alldeles  första egna häst.  Det har krånglat så mycket efter jag köpt Ben, mycket som jag ej vill skriva här i bloggen. Men med olyckan och Löt var det innebar så känner jag mig rätt trött :/ jag har hållt mig så jäkla stark igenom allt och inte brutit ihop, men jag börjar känna att de tryter. Idag satt jag i soffan och helt plötsligt kom tårarna, det var bokstavligen så att bägaren rann över. Jag satt bara där och från ingenstans så började jag stor böla. Det var skönt att få ut sig lite, men problemen kvarstår.  Ben är ingen häst som gillar att lyfta fötterna så där har vi ett problem till jag måste försöka lösa i och med skoning - brodd och sulor är Lixom  inte förhandlingsbart här uppe!! 

Antagligen blir de så att vet får skriva ut lugnande om det ska gå. Som sagt finns de saker jag ej kan skriva öppet ännu, men de som vet dem vet! Jag har fått stöd och mycket frågor och just nu orkar jag inte mer frågor, jag vill bara lösa allting! Rida Ben kommer jag ej göra på väldigt länge in och med skadan jag drog på mig i knät, men köra de SKA jag! Nu är vagn och sele beställt till oss. Denna häst kostar mig pengar utan helv*ete.... och frågan jag ställer mig varje dag - "är de värt allt detta?" 🙄 tiden får utvisa vad som händer, men nu så får vi ta en dag i taget! 

Kommentera här: