Jag upplever verkligen ett mycket stort mörkertal om just psykisk ohälsa. Har du diabetes kan du enkelt säga att du har det och folk förstår och du får empati, har du hjärtfel vilket inte heller syns så får du förståelse och empati direkt, men sger du att du mår psykiskt dåligt och har ångestattacker och svåra depressiva skov så får du blickar och ett "okej vad tråkigt"! Depression är i mångas ögon inte en sjukdom utan en ursäkt och rent av lathet för att slippa livet.

Jag är 100% säker att alla som ser det så eller yttrar sig så aldrig har upplevt denna helvetiska sjukdom. Det värsta en person med Depression måste göra är att gång på gång behöva örklara sin situation för folk, eller få frågan hur länge ens sjukskrivning ska vara och när man ska tillbaka till jobbet. Eller bara anklangande frågor över lag kan sätta ångesten i rullning till max.

Jag kan bara tala för mig själv nu och mina erfarenheter, men jag känner nästan alltid en konstant oro och hopplöshet. Kvällarna är värst då det känns som om hela världen har övergivit en och att allting arbeterar emot en.

 

Jag kan nog inte räkna på två händer hur många läkare jag träffat igenom åren som varken brytt sig eller förstått problemet. Jag har gång på gång behövt förklara om min situation och får alltid frågan "vad tror du detta beror på"? okej för det första jag är inte ledsen så det är inget jag kan ändra på för att bli glad igen. för det andra hur fan ska jag kunna gå tillbaka 30 år i mitt liv och fråga mig själv vad som ev kan ha gjort att jag fått denna sjukdom?!
Det enda jag behöver är ett sätt att få bukt med det så jag kan leva ett hyffsat normalt liv utan all jävla ångest som dagligen smyger sig på.

Sen är jag också så förbannad less på att höra att man är lynnig och att ens humör skiftar lika fort som sommarnens väder. Folk tar åt sig personligen och det blir konflikter, trots att jag förklarat varför det kan vara så, men det glöms fort och diskussionerna är igång. För många är det obegripligt hur man ena sekunden kan skina som en sol för att 30 min senare gå runt med mungiporna i backen och inte prata med någon. och där kommer skitsnacket igång mellan människor - för är det något som gör att folk pratar så är det när dem inte förstår eller kan förklara saker, då måste dem istället prata sins emellan.

I och med att man har denna sjukdom så kommer även narcissistiska människor fram. DEM ÄLSKAR att föda på människor med depression och ångest - varför? jo för att dem enkelt kan trycka ned dem och känna sig större och viktigare. narcissister är även otroligt duktiga på vara värst. Deras problem är alltid större än dina och du får nästan aldrig prata klart utan att dem avbryter och drar en annan version som ska "toppa" din egen. Dem ser det som en tävling ibland och måste hela tiden hävda sig. Dessa personer är verkligen helt utmattande och det finns nog ingen mer självisk person än en narcissist, dem kan låtsas bry sig för att sedan vända dig ryggen och snacka skit istället. det finns en scen i den svenska filmen Yrrol som kom på 90-talet med Ulla skog och Suasanne Reuter när dem sitter i en restaurang och Ullas karaktär blivit misshandlad och Reuters karaktär bara maler på och är totalt oförstående. Den scenen tycker jag beskriver en narcissist ut i minsta detalj.

Tyvärr har jag träffat på alldeles för många utav dessa personer i mitt liv och dem finns inte längre vid min sida. Jag måste för mitt eget bästa leva med hårda och enkla regler - du får en chans hos mig, det ska räcka för att visa vem du egentligen är! Ord spelar ingen roll för mig det är dina handlingar som visar vem du är och vad du går för.