Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig alls. Just nu ligger jag i soffan och har precis gråtit floder då jag i ca 1h !!! stod i badkaret och undrade hur fan jag ska komma ur. Det har nu gått tre dagar efter olyckan med Ben och jag kan inte påstå att det här knät vill samarbeta med mig speciellt mycket. Våran första ridtur gick inte alls som planerad, dum som jag var tyckte jag barbacka var lixom ett säkert kort på en häst som varit i Sverige i 2 veckor och som inte känner mig och viseversa. det tog kanske 5 meter på väg ner till våran paddock som det är en liten neförsbacke till så la Ben av världen bock och jag hade inte en chans att sitta kvar. Varför han gjorde som han gjorde kan jag bara gissa mig till, men helvete vad ont det gjorde.Jag kände genast vart jag hade landat och det var på vänster ben jag hade tagit emot och vridit om. Ben stannade 2 meter ifrån åt ställde sig åt och åt.

Gå upp för slänten var bara glömma. Nej nej stallägarna fick backa ned bilen till mig och jag fick lägga mig i baksätet och invänta mamma som skulle köra mig till akuten. Ambulans kändes lite overkill då jag vet att det finns folk som ev ligger och dör någonstans som behöver den bättre. men i och med att jag slog i hela kroppen ink huvudet borde jag kanske övervägt de! (fick lite skäll på akuten) Inget brutet, men en vanlig slätröntgen visar bara skelett skador, tyvärr var det för sent för att göra en MR. Så ordiantionen blev vila en vecka med högläge och lindat ben. Kryckor går jag med och kan ej gå på toaletten smärtfritt. Jag vill bara vrida tillbaka klockan och göra det ogjort. :(