Just nu är det ganska tufft på det privata planet för mig med diverse saker. Jag har även problem med beslut rörande allting i mitt liv. Mycket handlar om Laslo dessvärre, och om han verkligen är rätt häst för mig? Han har utvecklats mycket sen han kom till mig och han är verkligen en häst med ett mycket stort hjärta. När jag letade häst så hade jag en bild i huvudet och det hemsöker mig fortfarande ganska mycket. Det skulle vara en Kallblodstravare runt 155 cm i mankhöjd och med mycket tagel som lixom hade "det".

Laslo var den första hästen jag tittade på och nej det var inte kärlek vid första ögonkastet. Han var inte mycket att titta på. Avkliad eksem man, kraftigt överviktig och olater på stallgången, inte heller spec trevlig under ryttare.
Vad var det då som gjorde att jag köpte honom? var det ödet? eller var det en bekvämlighet från min sida att han stod nästgårds? Tankarna är många och jag säller mig just nu frågan - Är Laslo verkligen hästen med det stora H:et och är han rätt för mig?

Han testar mig gång på gång på gång, om och om igen. Han är ingen lätt häst alls om man säger så. När han väl kommer till ridning så går han klockrent och han känns så mycket större och maffigare att rida och sitta på. Vi har otroligt lång väg kvar att gå och han har inte alls den styrka att bära sig som jag vill ännu. Därför skulle det underlätta något så kopiöst om han var snäll att rida ut på själv så vi kunde klättra lite, men tyärr så är han super tittig och ett nervvrak. :( han är snäll när andra hästar är med, men det är ju inte alltid man får sällskap ut.

Jag funderar på att sätta bomull i öronen på honom bara för att se om de gör någon skillnad. *suck* känns jobbigt då jag verkligen vill hitta en lösning på våra problem.